Året är 1993. Under några dagar i juni hemsöks Malmö av ett gäckande ljusfenomen, av smittsam litteratur och underliga agenter från en gemensam överhettad fantasi. Det är något som går, men ingen vet riktigt vad. Ett antal unga vänner rör sig rastlöst genom staden eller sitter som spindlar i en bokhylla och väntar på att något ska råka fastna i deras nät. Vad som helst kan hända, även om det i nio fall av tio inte gör det. Framtiden lurar bakom varje krök och det förflutna vägrar vara förgånget. Kan man förändra verkligheten genom pur observans?
Niklas Qvarnströms Turba får dig att längta tillbaka till nittiotalets Malmö, vare sig du levde där och då eller inte. Det är en kurragömmalek med tid och rum, fiktion och verklighet. Men framförallt är det en roman om vänskapsband och om att befinna sig på olika sorters trösklar – mellan ung och vuxen, mellan en analog och en digital era. När nittonhundratalet är på upphällningen gäller det att få i sig bottensatsen.