Redan som barn märkte Mary att hon var annorlunda; att hon kunde se och förnimma saker som andra inte kunde. I sina drömmar kommer hon i kontakt med en gammal man som leder henne till olika skeenden i livet. Han för henne in i den djupa skogen om nätterna, där hon får träffa Jordekvinnan Kirsti som lär henne hur man tar hand om trasiga kroppar och själar.
I slutskedet av Marys liv säger den gamle mannen till henne: "Historien går igen... historien går igen och ingen har lärt sig av historien. Alla dessa fasor är snart bortglömda och då kommer historien att upprepas om ingenting görs. Glöm inte bort, utan skriv ner allt som hänt".
Att skriva den här boken har varit en lång och spännande resa. Jag visste nästan ingenting om de historiska skeenden som jag berättat om, men något drev mig till att forska i gamla dammiga arkiv och ta reda på det jag behövde veta. Mycket av det som jag skrivit om har kommit till mig genom egna upplevelser eller genom drömmar. Drömmar om den lilla kyrkan på bergssluttningen förde mig till Nice och jag hittade La Goude precis som jag beskrivit. Men det som framför allt drivit mig att skriva boken, är att den gamle mannen kom till mig i min egen dröm och manade mig att skriva! Det har jag gjort.