Cesare Pavese såg optimismen i Italien efter kriget lite mer från sidan. I litteraturen såväl som hos filmens neorealister hyllades det vardagsnära, hos arbetare, studenter och landsortsbefolkning, med självklar entusiasm. Paveses perspektiv var snarare den illusionslöse observatörens. I efterhand framstår han som det postfascistiska Italiens viktigaste författare.
Detta är första svenska översättningen av novellverket Innan tuppen gal [1949].
»Båda berättelserna handlar om personer som egentligen inte förmår engagera sig i sin samtid eller sina medmänniskor. Det är frestande att se dem som skönlitterära självporträtt [ ] »Huset på kullen« såväl som »Fängelset« handlar om ansvar och vanmakt. I sin stilistiska enkelhet är de verkligt djupa berättelser om människans villkor.« Ur Torbjörn Elenskys förord.
CESARE PAVESE [1908-1950] är en av Italiens stora moderna författare. Han föddes i Piemonte, rörde sig under andra världskriget i antifascistiska kretsar och dömdes 1935 till exil i Kalabrien.
Några röster om Pavese:
»Pavese är en av de få omistliga romanförfattarna från 1900-talets mitt.« SUSAN SONTAG
»Till varje sceneri av naturskönhet tar Pavese det friska ögat hos någon som ser dessa saker för sista gången och för att ta farväl Den doft av anarki som författaren lyckas koncentrera i varje scen är anmärkningsvärd.« THE OBSERVER
»Ingen annan inom den italienska litteraturen följde Paveses väg. Varken när det gäller språket, eller hans sätt att utvinna poetisk spänning ur en realistisk, objektiv berättelse, eller ens hans förtvivlan...« ITALO CALVINO
»Bland de italienska neorealistiska romanförfattarna besatt Cesare Pavese det största mästerskapet.« THE NEW YORK REVIEW OF BOOKS