Det som inte händer mig

Att vara tonåring i dagens samhälle ställer stora krav på ungdomar genom ideal och förväntningar, svårare blir det med bristande förhållande till sina föräldrar. Liksom alla andra kämpar den sjuttonåriga Cassandra med att passa in och hennes största rädsla är att sticka ut. Som om inte det vore nog, ställs hon inför en rad olika prövningar som börjar med att familjen blir tvungen till att flytta då hennes pappa får ett chefsjobb i en ny stad. Hon får uthärda smärta genom att lämna de trakter som hon så länge befunnit sig i och dessutom ta farväl till sina vänner. Till sin besvikelse är det nya huset mer likt ett spökhus i hennes vilda fantasi och de nya klasskompisarna är konstiga. Killarna verkar äckliga och omogna, förutom en. Det tycks som om han har blivit kär vid första ögonkastet, vilket gör Cassandra livrädd som aldrig upplevt kärlek förut. Hon försäkrar sig själv att de bara är vänner och så kommer det förbli. Det hon inte räknade med är en kommande fest under samma vecka som hon börjar, festen är hos en av de stökiga killarna i klassen som under veckan retats flitigt med henne. Med sina nyfunna vänner beslutar dem gemensamt att gå på festen, för första gången på länge känner sig Cassandra lättad och glad. Nu ska hon få leva ut den unga och fria Cassandra, inte den tråkiga personen som inte vågar göra någonting. Dock, är hon helt omedveten om att hon är bara ett par timmar ifrån sitt livs största förändring. ”Men jag visste innerst inne i min själ som höll på att förenas med kosmos att det var försent, för varje sekund som gick dog jag. Min själ höll på att splittras och jag skulle aldrig få öppna ögonen igen. Det var då allt small till, hårt, okontrollerat och aggressivt. Det var som ett blixtnedslag, samma styrka och samma hastighet. Efter det fanns inget.”