Renée Viviens noveller och dikter har alltid varit omstörtande. De är radikalt feministiska och lika radikalt feminina. Hennes stilistiska virtuositet kombineras med ett levande och vagt oroväckande bildspråk som inte har någon motsvarighet i litteraturhistorien. I Från grönt till violett besjunger hon i vanlig ordning sitt poetiska universums två storheter: Kvinnan och Döden. Inspiration och motiv hämtar hon dekadensen, antiken och fésagan. Det är lika utmanande att läsa hennes prosadikter i Baudelaires efterföljd idag som när de kom ut 1903.