död är enkel prick . vårt enda märke

En suggestiv prosalyrisk berättelse om förhållandet mellan mor och dotter i två led. Texten närmar sig en existentiellt laddad nollpunkt, "den enkla prick" som kan beteckna avslut, död, men också paus och mellanled i ett liv. Berättelsen rör sig i flera dramatiska tempi, snabbt framhastande, sakligt berättande, poetiskt gestaltande och stillsamt avklingande.

Mörkret utanför
Jag står vid fönstret
Jag står vid fönstret och tittar ut
Jag kan inte
Det är en vägg

Om jag ligger stilla
Om jag ligger helt stilla kan jag
Jag kan känna min död
Mina händer
Min hud
Mitt ansikte