Samverkanszoner : om forskningsledares syn på samverkan

Om samverkan är svaret ? vad är då egentligen frågan? Begreppet samverkan används ofta i positiv betydelse men ett stort fokus på samverkan kan också ses som en indikation på att det finns ett underliggande problem. Samverkan är det magiska ordet som ska öppna ett lärosätes dörr till samhället och släppa ut den rikedom som gömmer sig där i. Men vem var det som låste dörren i första hand? Den kanske är öppen om du känner på handtaget.Ett problem handlar om att samverkan är ett paraplybegrepp där det ingår en hel del olika aktiviteter och processer. Ett annat problem är att vi vet ganska lite om samverkan ur forskare och lärares perspektiv. Tidigare studier har inriktat sig på enskilda samverkansaktiviteter och ofta utgått enbart från befintlig statistik som underlag. En stor studie som vände sig direkt till forskare och lärare genomfördes för snart tio år men sedan dess har den ökade styrningen med prestationsbaserade fördelningsmodeller ökat konkurrensen inom akademin. Det pågår en förändring av det akademiska landskapet där värden som likvärdighet, mångfald och innovation är hotade. Nuvarande belöningssystem sägs till och med motverka samverkan, bland annat eftersom populärvetenskap inte är meritgrundande.Det behövs mer kunskap kring lärosätets syn på samverkan och den här rapporten är ett bidrag på detta område. Materialet som behandlas i texten är resultatet av en intervjustudie med 16 forskningsledare från olika vetenskapliga områden vid Högskolan i Jönköping. Det finns framför allt två centrala bidrag: en empirinära beskrivning av synen på samverkan och en modell för samverkanszoner.EN EMPIRINÄRA BESKRIVNING AV SYNEN PÅ SAMVERKAN Beskrivningen av samverkan utifrån intervjumaterialet skapar en exposé över olika betydelser av samverkan. Intervjustudien med forskningsledare presenteras i en omfattande empirisk redogörelse över anställdas uppfattningar, aktiviteter och erfarenheter inom området samverkan. Här blir det tydligt att samverkan är kontextuellt och socialt bestämt.EN MODELL FÖR SAMVERKANSZONERModellen illustrerar tre huvudsakliga zoner där möten för samverkan kan ske: inomvetenskaplig zon, flervetenskaplig zon och tvärsektoriell zon. Dessa zoner kan ha en intra- eller interorganisatorisk karaktär, det vill säga att det kan röra sig om möten inom den egna organisationen eller mellan olika organisationer. Denna modell ger en ökad förståelse för forskares och lärares samverkan för kunskapsutveckling och lärande.En slutsats i den här rapporten är att samverkan, som den beskrivs i det omgivande samhället, har ett mycket snävare fokus än samverkan som den beskrivs av forskare och lärare. Anledningen kan vara att det krävs en bredare ansats vid lärosätet för att kunna möta det omgivande samhällets olika krav. En diskussion om högskolemässighet (scholarship of teaching and learning), det vill säga att integrera undervisning, praktisk kunskap, tillämpning och forskning som en helhet, kan öka förståelsen kring varför forskare och lärare har denna bredare bild och samtidigt ge vägledning för lärosätets interna förbättringsarbete.