Horatius har lärt oss mycket utan att vi vet om det. "Carpe diem" till exempel. Och han lät inte en dag gå utan att fundera över hur den skulle levas på det bästa sättet.
Carl-Göran Ekerwald har gjort en inspirerad närläsning av Horatius och beskriver i sin nya bok ett fascinerande släktskap med andra stora författare och filosofer som just Montaigne, Platon och Goethe. Men Ekerwald tecknar också en konturskarp och skrämmande bild av laglösheten under republikens sista tid, då ett fungerande politiskt system helt slogs sönder av män som Caesar: rika, maktfullkomliga och livsfarliga.
Det är tvåtusen års avstånd mellan oss och Horatius, och det biografiska materialet är knappt. Men mer levande och nära än så här kan man inte teckna Horatius och hans poesi.