Jazz i Sverige. De första hundra åren

År 1921 varnades det svenska folket för en ny sjukdom jazzmusik. Men jazzbacillen gick inte att hejda. Många svenskar gillade att dansa till och lyssna på den exotiska musiken från USA, melodiskt och rytmiskt så annorlunda.

Redan i slutet av 1920-talet spelades jazz med en inhemsk touch av Folke Göken Anderssons Paramountorkester, och på 30-talet lät den populära hot -dragspelaren Nisse Lind inte särskilt amerikansk ens när han spelade importerade låtar. På 40-talet blev klarinettisten Åke Stan Hasselgård ett världsnamn i internationella jazzkretsar och på 50-talet skapade barytonsaxofonisten Lars Gullin ett helt eget tonspråk, coolt men varmt. På 60-talet gjorde pianisten Jan Johansson jazz av svenska folkvisor men blev också uppmärksammad för avantgardistiska storbandskompositioner.

Och så har det fortsatt, in i vår tid. Den svenska jazzhistorien med sina intressanta personligheter har efterlämnat en storslagen musikskatt.

Jazz i Sverige skildrar, rikligt illustrerat, den svenska jazzhistorien kronologiskt från 1900-talets första decennier till millennieskiftet och med några nedslag från åren närmast därefter. Boken innehåller dessutom intervjuer med jazzmusiker från olika tider, bland andra Thore Jederby, Alice Babs, Arne Domnérus, Bengt Hallberg, Monica Zetterlund, Bernt Rosengren, Bobo Stenson och Amanda Sedgwick. Genom dessa personligheter får läsaren närkontakt med de olika jazzepokerna.  

Jan Bruér har tillsammans med Bengt Nyquist svarat för skivserien Svensk Jazzhistoria i elva volymer (Caprice Records). Han har även skrivit en doktorsavhandling om svensk 50- och 60-talsjazz, Guldår och Krisår. På Bo Ejeby Förlag har Bruér publicerat biografier om Putte Wickman och Lars Gullin och medverkat i historieboken Jazz. Musik Människor Miljöer och i biografin Georg Riedel. Jazzmusiker och kompositör.