Vad var det som fick tiotusentals judar att flytta från Ryssland och Östeuropa till jordbrukskollektiv i Palestina, en fattig region i det turkiska imperiet, under slutet av 1800-talet och början av förra seklet?
Vad väckte den judiska nationalkänslan i en tid av assimilation, sekularisering och modernisering?
Judarnas nationalkänsla riktades mot Israel, det historiska judiska landet som spelat en huvudroll i judisk teologi och historia. Efter två tusen år som minoritet i Europa och Ryssland ledde utvecklingen till att ett återuppbyggande av det judiska hemlandet i Palestina blev ett alternativ att sträva efter för många unga judar.
Många i deras generation lämnade ortodoxi och traditionellt judiskt liv bakom sig. Medan en grupp blev sionister reste de flesta västerut, till Nordamerika och Västeuropa. Andra anslöt sig till folkrörelser där judisk kultur var lika viktig som socialismen.
Konkurrensen med araberna var närvarande från början av det judiska återvändandet till Palestina. Två folk som gjorde anspråk på samma land utvecklades sida vid sida, med olika förutsättningar och visioner. Ändå fanns det en vilja att samarbeta och också samexistera. Men historien ledde till en annan utveckling och konflikter som aldrig blev lösta.
Denna bok skildrar framväxten av sionismen och identifierar möjligheter till fredlig samexistens, även om historiens sår är djupa och kanske kommer att ta generationer att läka.
Som författare och skribent i Judisk Krönika och dagspress är Anders Carlberg aktiv i debatten om Israel-Palestina och sionism sedan början av 1980-talet. I sin förra bok När lojaliteten prövas (2013) skildrade han Israels demokratiska utmaningar med utgångspunkt från universella värderingar, men också i förhållande till en identifikation med det judiska folket och dess prövningar.
Anders Carlberg är ekonom och arbetar med regionala utvecklingsfrågor i Västra Götaland. Under perioden 19982008 var han ordförande i Judiska församlingen i Göteborg. Han är född 1958.