Träd med sträckta armar mot höjden

"Mamma är så hemlighetsfull. Varför får hon inte gå och lägga sig? Det är en kall nyårsnatt. Kylan har hållit i sig sedan jul och den snö som kom då ligger kvar. Den är det enda som lyser upp denna natt, förutom några svaga gatlyktor som sprider sitt bleka sken över gårdsplanen."
Så börjar denna märkliga historia som sträcker sig genom tid och rum, där varje människa är en länk i en lång kedja och där livsöde läggs till livsöde, i det liv och den tid som blev deras.